Carl-Olof Mouchard
och
Stig Agestam

Lars Petter Johansson född 1825 och Inga Maria Andreasdotter född 1829 vigdes 1852 och levde därefter tillsammans på Klockaregården i Gösslunda (gården kallades också för Jon Larsgården). De fick fem barn varav tre nådde vuxen ålder. Lars Petter och Inga Maria dog 1910 resp. 1906 och blev 84 resp. 76 år gamla. Deras (och därmed våra) anor finns i bifogade antavlor nedan.

Deras fem barn med resp. barnbarn är följande:

1. Augusta Karolina föddes 1853 och gifte sig med Carl Larsson (f. 1847). Karolina dog 1901. Därefter gifte Carl om sig med Lovisa Larsson född 1864. De fick ett barn 1906 vid namn Hilda. Karolinas och Carls barn är:
   1. Karl Laurentius, vanligen kallad KL, föddes 1881 och dog ogift 1963
   2. Anna Maria föddes 1884 och dog 1906 (4 månader efter sin mormor Inga Maria) endast 21 år gammal
   3. Ada Karolina föddes 1886 och gifte sig med Carl Mouchard (f. 1877). De är far- och morföräldrar till oss kusiner
   4. Josef Herman föddes 1891 och gifte sig med Anna Kjellberg (f. 1889). De är föräldrar till Margareta gift med Folke Marsh. De har 4 barn, som således sysslingar till oss kusiner
2. Johan Alfred föddes 1856, dog 1866
3. Frans Adolf föddes 1859, dog 1863
4. Ada Karolina, föddes 1867, dog 1931, ogift
5. Axel Viktor, föddes 1870, dog 1949, ogift. Axel drev Klockaregården till 1932 varefter han sålde den och flyttade till Piperska skolan i Gösslunda

L.P. Johanssons familjegrav på Gösslunda kyrkogård bör ha anlagts 1901, då Augusta Karolina Larsdotter dog. Graven bör således ha funnits i mer än 119 år. Till en början vårdades sannolikt graven av Karolinas närmaste släktingar och längre fram av ättlingarna till Lars Petter och Inga Maria så länge det var praktiskt möjligt. Vad jag har förstått i samtal med Stig så var deras son Axel Viktor en av dem som såg till graven. Han dog 1949 och begravdes där. Därefter kan det väl tänkas att de efterlevande, kanske efter ett antal år, bestämde att skötseln skulle utföras av kyrkogårdsförvaltningen. Man gör då vanligtvis ett avtal med förvaltningen om att graven ska vårdas under en viss tid t.ex. 25 år. Om ingen därefter gör anspråk på rätten till graven, så kan kyrkogårdsförvaltningen använda gravplatsen och göra om den för gravsättning av andra personer.
L.P. Johanssons familjegrav finns dock fortfarande kvar mer än 70 år efter den senaste gravsättningen. Anledningen till detta är sannolikt att man har öppnat en ny kyrkogård alldeles utanför den gamla kyrkogården. Man har alltså ingen platsbrist när det gäller gravutrymme.

På hösten 2019 besökte jag återigen Gösslunda kyrkogård och fann familjegraven, som var i ett rätt dåligt skick. Själva gravstenen lutade och för att den inte skulle falla omkull hölls den upprätt med två trästöttor. Flera av sargstenarna runt gravplatsen hade satt sig och lutade åt olika håll. På grusplanen, som omgärdas av sargstenarna, växte det ogräs. Jag tog en bild på graven som då såg ut så här:

Vi kontaktade de närmaste efterlevande till Lars Petter och Inga Maria och fick en positiv respons till att gå vidare. Detta var inledningen till en lång process där Stig och jag har haft kontakter med kyrkogårdsförvaltningen och leverantörer, begärt offerter och skrivit avtal, haft förnyade kontakter med efterlevande, följt upp arbetena och som nu har kommit i mål.

I det här sammanhanget vill jag speciellt framhålla Stigs engagerade insats. Utan hans kunskaper och erfarenheter, hans outtröttliga kontakter med kyrkogårdsförvaltningen, leverantörer och med oss kusiner inklusive Margareta, hade arbetet kunnat kapsejsa vid flera tillfällen.

Företaget som har utfört arbetet heter Yster. För den som är intresserad har företaget en mycket informativ film på internet, som visar hur arbetet går till. Klicka på länken för att spela filmen.

Kostnaderna för gravrestaurationen består dels av uppresning och förankring av huvudstenen, dels av iordningställande av sargstenarna samt bortforsling av gammalt grus i gravgården och påfyllning med nytt grus. Arbetet med huvudstenen har kostat 11 875 kr och arbetet med gravgården 5 560 kr. I den sistnämnda kostnaden ingår också ett femårigt skötselavtal som omfattar krattning av gruset i gravgården, blommor i planteringslådan framför huvudstenen samt täckning av planteringslådan med granris under vintern. Skötseln utförs av kyrkogårdsförvaltningen. Sammanlagt blir detta 17 795 kr. Denna summa har intressenterna tillsammans bidragit med.

Genom våra bidrag i den här gravrestaurationen har vi gemensamt vårdat minnet av några av våra anor och dessutom gjort en kulturvårdande insats för Gösslunda socken. Gravrättsinnehavet har Inger åtagit sig att svara för.

Inledningsvis kan nämnas att en av Carl-Olof Mouchard utförd inventering av släkten Mouchards gravar på Gösslunda kyrkogård resulterade i att gravrätterna för Johan och hans hustru Sofias, Hannas och Annas (PK-Annas, dvs. pappas kusin Anna), alla med efternamnet Mouchard, gravar förnyades och att Carl-Olof registrerades såsom gravrättsinnehavare. Det kan också nämnas att det vid fortsatt läsning är nödvändigt att skilja mellan gravvård (gravsten) och gravgård (den krattade ytan), se bilder nedan.

Efter brev från Carl-Olof 2018-12-10 kunde jag konstatera att det måste finnas ytterligare någon släktgrav på kyrkogården. Påståendet grundades på anteckningar som min hustru Verna, född Mouchard, gjort i anslutning till ett besök på kyrkogården av henne och mig omkring 1990. Som rubrik står antecknat ”L. P. Johanssons familjegrav”. Hon noterar samtliga namn på gravvården, berättar att hon som barn var med då ”morbror Axel skötte den (graven) med stor noggrannhet” och ”långsamt krattade den med en barnkratta”; ”svårt att stå stilla”. Hon beskriver var graven är belägen och framhåller att ”vår mormor och moster Maria, 22 år då hon dog”, är begravda där.

Via Internet återfann Carl-Olof graven med gravvård med samma namnuppgifter som i Vernas anteckningar. Graven visade sig vara i mycket dåligt skick. För dess fortsatta bestånd krävdes ett omfattande räddningsarbete. Efter telefonsamtal direkt eller indirekt med de närmast berörda räknade vi med att tio eller elva var positivt inställda till en restauration och beredda att betala var sin kvotdel av kostnaderna därför. Carl-Olofs och mitt gemensamma arbete kunde därmed börja.

Det är okänt när graven med gravgård och omgivande stenram tillkom. Den först gravsatta kan antagas vara dottern Karolina (1853 – 1901). Veterligt finns dock inget som motsäger möjligheten att graven är av äldre datum. Den nuvarande gravvården härrör från 1949. I bouppteckningen 1949-07-06 efter Axel Larsson, ”morbror Axel”, f. 1870 och död 1949-07-06, finns som avdragspost upptagen ”Lidköpings Nya Stenhuggeri för gravvård 1.200:--”.

Carl-Olofs och mitt gemensamma arbete påbörjades i september 2019 och beräknas vara slutfört i januari 2021. Fortsättningsvis skall jag försöka redovisa av oss vidtagna åtgärder med stöd av bl.a. avtal, brev och minnesnoteringar.

Förekommande förkortningar: COM=Carl-Olof Mouchard, JL=Joakim Lövkvist, Kyrkogårds- och fastighetschef i Sunnersbergs församling, LS=Lidköpings Stenhuggeri, TS=Towa Svensson, vaktmästare Gösslunda kyrkogård.

Vår första uppgift blev att införskaffa offerter från företag med kompetens att ombesörja de åtgärder som fordrades. Ett kontaktat trädgårdsföretag begärde 40 000 kronor för att iordningställa gravgården. I detta läge väcktes tanken att slopa gravgården och ersätta den med gräsmatta. För detta krävdes Länsstyrelsens medgivande. Vid förfrågan genom JL tilläts ingen ändring. Lösningen i denna del blev att Sunnersbergs församling genom JL erbjöd sig att utföra arbetet för 5 000 kronor. Erbjudandet antogs 2020-02-11 med tillägget att arbetet skulle vara slutfört före 2020-06-01. Avtalet förlängdes efter hand. Arbetet kom att slutföras under sista veckan i november 2020. Mera därom nedan.

Lämpligaste företag att säkra gravvården bedömdes vara ett stenhuggeri. Efter telefonsamtal med och brev till LS lämnade företaget en 2019-12-20 daterad offert med priset 7 000 kronor och slutdatum 2020-05-31. Offerten godkändes 2020-02-11. En tid av oro följde. När skulle LS utföra arbetet? Genom COM fick jag 2020-06-08 veta att arbetet ej utförts. LS hade inte ens hörts av. Genom handling, som ankom till mig 2020-06-18, medgav LS att företaget ”ej klarat av att utföra detta arbete inom den utsatta tidsramen”. Som kompensation erbjöds 1 000 kronor för nedlagt arbete. Brev från mig med förslag till ny överenskommelse med bl.a. slutdatum 2020-08-28 besvarades inte.

På grund av LSs avhopp blev det nödvändigt att anlita annat företag. Genom JL fick vi kontakt med ett specialföretag för gravvårdssäkring, Yster Construction AB. I offert 2020-08-03 erbjöd sig Yster att säkra gravvården för 11 875 kronor. Offerten accepterades med tillägg av bl.a. klausulen: ”Avtalet utförs snarast och i vart fall under september/oktober med slutdatum 31 okt. 2020”. Arbetet utfördes första veckan i november.

Jag återknyter till iordningställandet av gravgården och avtalet med Sunnersbergs församling/JL. Arbetet utfördes sista veckan i november av TS och en kollega till henne. Efter avslutat arbete kontaktade JL såväl COM som mig per telefon. Kanske hörde jag fel när JL angav den åtgångna arbetstiden till två timmar? Hur som helst erbjöd JL en synnerligen generös ekonomisk uppgörelse: den överenskomna ersättningen 5 000 kronor för gravgården bortfaller; i gengäld tecknas ett femårigt skötselavtal till en kostnad 5 560 kronor. Jag tackade omedelbart ja. Betalning skall erläggas på nyåret. Finansieringen är säkrad.

När Ysters arbete med att säkra gravvården var klart, ville COM och jag – utan att driva saken till sin spets – för LS markera att företaget p.g.a. sitt avtalsbrott blivit skadeståndsskyldigt. Svar på brev uteblev liksom tidigare. För att definitivt sätta punkt för mellanhavandet tog jag, trots allt, telefonkontakt med LS sista veckan i november 2020. Vederbörande bestred kravet, fann det begärda beloppet 4 875 kronor (11 875 - 7 000) orimligt, men kvarstod vid erbjudandet att betala 1 000 kronor; beloppet betalades omgående. Vad göras kunde var gjort.

Avslutningsvis antecknas följande. Graven är nu säkrad undan glömska och förgängelse. I graven vilar bl.a. Inga Maria (1829 – 1906). Hon är bl.a. mormors mormors mormor till ett par småflickor födda på 2010-talet. Närmaste nu levande ättling är Margareta Marsh, f. 1927, dotter till Josef Larsson, 1891 – 1976, och hans hustru Anna. Kusinerna Elisabeth Andersson och Magnus Jonegård, Lars Wänström, Anders Wänström och Inger Söderman, Carl-Olof Mouchard och Kerstin Mouchard samt Helena Salonen, Maria Agestam och Jonas Agestam har ekonomiskt bidragit till restaurationen. Inger Söderman är gravrättsinnehavare.

Allra sist: Vi är alla skyldiga Joakim Lövkvist och Towa Svensson ett stort tack. Utan deras medverkan kanske restaurationen aldrig kunnat genomföras.

Antavla för Augusta KAROLINA (Lina) Larsdotter (1853 - 1901)

Antavla för LARS Petter Johansson (1825 - 1910)

Antavla för Inga Maria Andreasdotter (1829 - 1906)

Ättlingar till LARS Petter Johansson (1825 – 1910)

När jag visade detta dokument för Stig hade han en del kommentarer till det. En del har resulterat i ändringar i texten, men han tyckte också att jag borde ta med släktrelationen mellan Ada, vår farmor/mormor, och Mary Andersson. Jag har därför bifogat två diagram för att visa detta släktförhållande. Hon ingick i en stor släkt med 72 kusiner men för att göra släktrelationen någorlunda överskådlig har jag tagit bort ett stort antal personer som ingår i olika sidogrenar. De första gemensamma anor man kommer till om man går bakåt i tiden från Ada och från Mary är Jan Johansson gift med Maja Andersdotter. Deras ättlingar finner man i diagrammet ”Ättlingar till kyrkvärd, gästgivare på Ekebo Jan Johansson …”. Där ser man att Adas far, Carl Larsson och Mary Andersson finns i tredje kolumnen, vilket innebär att de är kusiner. Jag har också bifogat diagrammet ”Antavla för Carl Larsson…” (Adas far), där man finner hans morföräldrar Jan och Maja längst ner i tredje kolumnen, som alltså då är morföräldrar även till Mary Andersson.

Går man bakåt i det sistnämnda diagrammet, kan man också se de övriga anorna till Carl Larsson som levde i början av 1700-talet. Så gott som alla personer som finns med i diagrammet finns med i kyrkböckerna, d.v.s. det går att verifiera personernas existens och deras släktrelationer. De vertikala strecken längst till höger anger att vi har anor ännu längre bort i tiden d.v.s. från och med 1600-talet och bakåt. Vissa av dessa anor har jag själv hittat i kyrkböcker och i andra dokument. Jag har också haft kontakt med andra släktforskare och använt släktutredningar som finns att tillgå på Internet. Verifierbarheten är dock ofta låg på material så långt bort i tiden. I materialet finns det dock mycket att berätta om, men det får nog anstå till ett annat tillfälle. För den som är intresserad av anor långt tillbaka i tiden hänvisar jag t.ex. till van den Bergs släktutredningar (Internet-adressen är http://vandenberg.se/index.htm). Pieter och Lisbeth van den Berg bor i Lidköping. Lisbeth och vi har en gemensam ana i Maria DuCloux (1643 – 1721), som är mormor till Catharina Tholsdotter (se bilaga ”Antavla för Carl Larsson…”). Maria DuCloux’s farfar heter Bartolemeij DuCloux och var protestantisk präst (kanske var han en av de många hugenotter som tvingades fly från Frankrike på 1500- och 1600-talen) och kom till Sverige på 1620-talet. Denna släktkedja har många släktforskare tagit med i sina släktutredningar, bl.a. en känd släkt- och hembygdsforskare i Lidköping som heter Tage Pethrusson. Han och Lennart Mouchard (son till Agda Mouchard) samarbetade för övrigt en hel del om olika släkter på Kålland.

För min del så startade min släktforskning med att jag ville få fram var namnet Mouchard kommer ifrån. Det finns många spekulationer, t.ex. om det skulle finnas någon fransk släktanknytning, men jag har ännu inte lyckats att finna någon förklaring till namnet. Men via Maria DuCloux verkar det ändå finnas en eller annan fransk gen i släkten.

För den som inte vet vem Mary Andersson var följer här en kort beskrivning av hennes levnadsöde. Hon föddes 1872 i Saleby utanför Lidköping. 1890, 17 år gammal, emigrerade hon tillsammans med en syster till USA. I det nya landet arbetade hon som diskerska i ett skoghuggarläger, arbetade i familjers hushåll och kom sedan att arbeta inom textil- och skoindustrin. Hon anslöt sig tidigt till fackföreningsrörelsen och engagerade sig i arbetsvillkoren för kvinnor, inte minst i lönefrågor. Hon vann ett allt större förtroende och fick flera fackliga förtroendeposter. Detta ledde fram till att USA:s president Woodrow Wilson utnämnde henne 1920 till chef för kvinnobyrån inom arbetsmarknads-departementet i Washington. Denna befattning behöll Mary ända tills hon gick i pension 1944, d.v.s i 25 år och under 5 presidenter. När hon fyllde 90 år fick hon hyllningstelegram från den dåvarande presidenten i USA, John F Kennedy samt telegram från Sveriges statsminister Tage Erlander. Hon blev 92 år gammal, men gifte sig aldrig.

Mary Andersson kan man nog säga personifierade uppfattningen om den amerikanska drömmen, d.v.s. att komma till USA utan några materiella tillgångar och utan att kunna språket men ända kunna skapa sig ett nytt framgångsrikt liv.

Ättlingar till Kyrkvärd, Gästgivare Jan Johansson (1792 - 1863)

Antavla för CARL Larsson (1847 - 1921)